|
Sjukdomar på rosor
Artikel från Skälby Blomstercentrum -
här finns mera om rosskötsel från samma källa
Som alla kulturväxter kan rosorna var känsliga
för parasiter och växthämmande jordförhållanden. Parasiterna brukar delas in i
tre grupper:
- Svamp
- Insekter
- Virus
Dessutom kan jordförhållanden verka växthämmande genom brist eller överskott på
ämnen som har betydelse för plantans näringsbalans - vi bortser här från jordens
struktur.
Att förebygga och bota
Växtskydd handlar först och främst om förebyggande åtgärder, en sund ros i en
god växtmiljö har alla förutsättningar att blomstra hela livet. Klena plantor
angrips först och hårdast. För att skydda bör man bära bort och bränna delar som
klippts av vid vårens beskärning, i synnerhet om plantorna varit utsatta för
svampangrepp föregående sommar. Lägg märke till om en enstaka ros eller en viss
sort angrips för de andra, eller flera år i följd. I så fall bör man göra sig av
med plantan eller i många fall med den utsatta sorten. Vår tids rosförädling har
sjukdomsresistens som ett huvudsyfte vid sidan om blomsterprakt och doft, men
samtidigt utvecklas mer aggressiva sjukdomar som står emot vanliga
växtskyddsmedel. Tyvärr har de fått aptit på flera av våra vackraste rosor.
Liksom vi själva behöver rosorna medicin mot sina sjukdomar. Ny forskning
resulterar i nya preparat och i växternas fall innebär det bland annat att äldre
gifter och kemikalier ersätts med mildare och naturligt nedbrytbara preparat.
Två typer av växtskyddsmedel är aktuella, medel som bildar en för svamp och
skadeinsekter dödande hinna på plantans yta (kurativ effekt) samt medel som
tränger in i växtvävnaden och gör själva plantan giftig (systemisk effekt). Om
man vid upprepade besprutningar använder ett och samma preparat kan svamp och en
del skadeinsekter utveckla resistens mot detta, varför det är lämpligt att växla
mellan två-tre olika preparat. Att blanda två preparat kan vara ett sätt att
samtidigt bli kvitt två olika sorters parasiter, t.ex. mjöldagg och löss.
Kontrollera dock att de aktuella preparaten kan kombineras utan risk. Behövlig
information finns vanligtvis i bruksanvisningen.
När och hur skall vi spruta?
Rosor som vi erfarenhetsmässigt vet brukar bli utsatta bör sprutas före
angreppen. En varm och torr sommar varslar om bladlöss och mjöldagg, som ofta
kan förebyggas med riklig bevattning. Undersök späda blad och knoppar som är
mest utsatta. Mjöldaggen besprutas genast, lössen om de hunnit bilda storfamilj.
Regn och kyligt väder på hösten kräver uppmärksamhet mot svartsjukafläcksjuka,
som måste sprutas bort. Mot svampangrepp behövs en rejäl dusch med sprutan.
Vätskan skall tränga in i alla öppningar och vinklar, även på bladens undersida.
Skadeinsekter besprutas lättare och mer målinriktat. Observera att de flesta
växtskydd är mer eller mindre giftiga för människor och andra däggdjur, och
skall därför användas och förvaras därefter. Följ alltid tillverkarens
rekommendationer.
De vanligaste sjukdomarna
Svampangrepp
Mjöldagg (Sphaerotheca pannosa)
Går till anngrepp under sommarens bästa växttid, särskilt då nätterna är svala
och mycket dagg bildas. Svampen visar sig som en ljus, mjölkaktig beläggning på
de späda skottens stjälkar och blad. Bladen rullar i hop sig och slutar växa.
Sporerna sprids med vinden och gror när daggen faller. Särskilt känsliga är
växter som utsätts för torka t.ex. de som står vid en vägg. Rosor med tjockt
blankt bladverk klarar sig ofta. Överfrodig växt till följd av kraftig
kvävegödsling befrämjar angrepp. Svampen övervintrar i knoppar och blad.
Förebyggande är att spruta i knoppningstiden, hålla rent under buskarna samt att
avlägsna alla knoppar på senhösten. Vattna vid torka och bränn angripna
växtdelar.
Svartfläckssjuka
Uppträder mest i juli - augusti som mörka, i kanten fransiga fläckar på blad,
stjälkar och blomblad. Bladen kan falla av, vilket orsakar dålig avmogning och
övervintring. Överfrodighet, solbrist, fuktigt väder men även torka befrämjar
angrepp. Avlägsna och bränn angripna delar, undvik kvävegödsling men tillför
gärna kali. Spruta på senhösten och före knoppsprickningen
Rosrost (Phragmidium mucronatum mfl.)
På bladens översida uppträder gulröda fläckar, på undersidan orangeröda
sporsamlingar som senare svartnar och övervintrar på skott och blad. Sporerna
behöver frost för att gro, vilket är bra för rosor som övervintrar i svalt
inomhusklimat. Rosten är svår att bemästra. Håll noga rent under buskarna.
Avlägsna och bränn angripna delar. Spruta före knoppning och därpå var fjortonde
dag till senhösten. Glöm inte bladens undersida! Ge kalihaltig gödsel och var
sparsam med kväve.
Barkfläcksjuka (Coniothorum fuckelii m.fl.)
Visar sig på våren i form av stora mörka fläckar med lilaröda kanter. När
fläckarna torkar blir de grå och skrovliga, varpå skotten ofta dör ovanför dem.
Svampen växer in genom ögon och sår i barken, särskilt nertill under
vintertäcket. Mest utsatta är busk ock klätterrosor. Skär bort grenar som
skadats av frost eller redskap. Vintertäck luftigt och inte förens kälen gått i
jorden. Gödsla sparsamt med kväve samt avlägsna och bränn angripna växtdelar.
Spruta med kopparoxiklorid vid knoppning och på hösten.
Gråmögel (Botrytis cinerea)
Vanligast hos de välfyllda rosornas knoppar, som inte öppnar sig utan ruttnar
inifrån. Svampen går till angrepp vid råkulen väderlek - klipp av knopparna och
hoppas på sol! Under alltför tätt vintertäcke och efter vårens beskärning kan
parasiten sprida sig från sår och snittytor. Spruta direkt efter beskärning och
sent på hösten
Skadeinsekter
Bladlus (Marcosiphum rosae)
Kändisen i rosornas värld. Med värme och tillväxt kommer de gröna eller
rödaktiga krypen. Tröga, utom till att föröka sig. Upptäcks de riktigt tidigt
klämmer man enklast ihjäl dem mellan fingrarna - obehagskänslan brukar gå över.
Nästa steg är att spola bort dem med slang och vatten. I tredje hand skyndar man
sig att spruta. Skadan är snabbt skedd, för lössen gillar späda skott, som snart
rullar i hop sig och dör. Parasiten utrotas lätt med organiska växtskyddsmedel.
En kompis har vi i nyckelpigan, som har bladlössen som älsklingsrätt.
Rosenstrit (Typhlocyba rosae)
Vitgula prickar på bladen tyder på att undersidan invaderats av gulvita, avlånga
små insekter som suger saft. De kommer under varma, torra perioder och kan hoppa
och så småningom även flyga. På hösten lägger de ägg i barken på unga skott, som
bör klippas av och brännas. Se upp tidigt på våren och spruta bladens undersidor
vid ett eventuellt möte med strit.
Öronvivel (Otiorrhynchus salcatus m.fl.)
Det är framför allt rosor i växthus som råkar ut för den centimeterlånga
brunsvarta viveln och dess vita mjuka larv med brunt huvud. Båda lever under
jord men skalbaggen kommer upp om natten för att festa på bladkanter, medan
larven gnager på rötter och kan ringbarka rothalsen på plantan så att den dör .
Vid första upptäckt av gnag i bladen kan man ta en tur med ficklampan och spruta
på de ljusskygga vivlarna, innan de hinner sätta sin farliga avkomma till
världen.
Vecklare (Tortricidae, Cacoesia rosana m.fl.)
Gula eller gröna, två-tre cm långa larver spinner ihop bladen omkring sig och
äter. Det finns flera sorter som följer på varandra under sommaren, men man kan
lätt samla in dem eller klämma ihjäl dem i deras bladhölje. Var bara observant,
och handla tidigt! Endast en sällsynt massinvasioner anledning att spruta med
något kemiskt växtskydd.
Rosenskottstekel (Ardis brunneiventris m.fl.)
Stekeln lägger ägg i skottspetsarna och larven borrar sig in i märgen på den
späda stjälken. Klipp av skott som slokar och bränn dem med larven kvar inuti.
Svår att bekämpa kemiskt. De färdiga fjärilarna lever inte av rosor.
Virusangrepp
Mosaiksjuka
Detta virus orsakar gula mönster på bladen, i lindrigare fall som en smal bård
kring kanten, ofta som strimmor längs mittnerven och i svårare fall som fläckar,
ringar eller ränder över bladytan. Sjukdomens intensitet varierar starkt, ibland
kan en angripen planta leva och blomstra. Om tillväxt och blomning avstannar får
man gräva upp plantan och ersätta den med en ny. Viruset kan spridas via
växtsaften, dock verkar jordsmitta inte förekomma.
Bristsjukdomar
Bruna torra bladkanter och små blommor. Torr och mager sandjord: - Misstänkt
kalkbrist. Blanda in näringsrik jord, gärna kompostjord och klorfri kaligödsel.
Bladen, särskilt de äldre, är bleka i mitten och bruna vid mittnerven: -tyder på
manganbrist, orsakad av högt pH-värde (för mycket kalk). Spruta med 30 gr
mangansulfat till 20 liter vatten. Blanda okalkad torvmull i jorden för att
slippa återfall.
Gulbleka blad, särskilt de yngre: -tecken på järnbrist genom högt pH-värde.
Blanda in torvmull, spruta ev. med två procentig järnsulfat vid starka symptom.
Bladen påfallande mörkgröna, ofta missbildade: - Brist på bor, avhjälps med
borhaltig gödsel.
Skydd utan kemiska medel
Sjukdomsresistens hör till rosförädlingens främsta syften, men plantornas
motståndskraft är alltid beroende av växtmiljön. En porös men fukthållande
jordblandning med god dränering är klart hälsofrämjande, liksom jämn tillgång på
behövliga näringsämnen. Överfrodig växt som ger lös ved i skotten, tyder på att
jorden är för kväverik. Genom att mylla ner lite gräsklipp och annat grönt kan
man binda kväve samtidigt som jorden berikas. Jordens pH-värde avläses enkelt
med en pH meter. Rosor trivs med en svagt sur reaktion d.v.s. ett pH-värde runt
ca 6,5 och 7. Vid lägre tal tillsätts trädgårdskalk och vid högre tal torvmull (okallkad).
I medelhavsländerna planterar man ofta vitlök i rosrabtten. Flera av vitlökens
mest framträdande beståndsdelar alliin och alliicin anses säkert förebyggande
mot svartfläcksjuka. När plantorna trots allt drabbas av angrepp bör dessa
bekämpas utan större våld än nöden kräver. Handelns pyretrumpreparat är det mest
kända resultatet av strävan att åstadkomma effektiva preparat som är skonsamma
mot miljön. Det verksamma ämnet kan utvinnas ur örter av släktet Pyrethrum. För
hemtillverkning av preparat med innehåll från naturen finns det få säkra
forskningsresultat att bygga på, men i några få fall är den praktiska
erfarenheten stor och entydig. Åkerfräken och kärrfräken innehåller aktivt kisel
och används i form av avkok, dels för besprutning mot svamp, dels som
gödselvattning, som skyddar mot svampangrepp genom att stärka rosplantans
ytceller. På samma sätt används en brygd av brännässlor: Ett stort fång med
nässlor får stå och dra några dygn i vatten och blandningen rörs om då och då.
Mot bladlöss används fräken och nässlor på samma sätt som mot svamp, alltså både
som besprutning och gödselvattning. En klick såpa eller lite diskmedel brukar
kunna hjälpa vid lindrigare fall av bladlössangrepp
|